När jag går igenom mina filer på datorn finner jag texter skrivna av mig som 13-åring. Jag känner inte alls igen mig.
Orden kan inte tolkas eller förstås. Texterna känns mycket främmande.
Då var inte jag, då var någon annan.
Tråkigt att minnen kan försvinna på det sättet. Tråkigt att inte känna sig själv? Lustigt att inte stå för den man var.
Hilda är inte på ett visst sätt utan förändras ständigt?
No comments:
Post a Comment