Restriktioner

Jakten på att framstå som originell leder mig in på en krystad image där uttrycket kväver meningen. Jag har en svårighet att fatta mig kort och enkelt – istället letar jag fiffiga formuleringar. Drar ut på meningar och upptäcker märkliga ord i synonymordboken. Bara för att. Framhäva mig. Utmärka mig. Illustrera mig själv som en utstickande individ. Hoho! Haha! Här är jag! Lika frekvent söker jag tillfället då tanke och känsla möts för att reagera i fulländelse. Idag är drömmen genuin men skeendet ointressant. När jag upplever är tanken redan tänkt och känslan redan känd. Så här fortgår det. Jag visionerar istället för att leva. Tänker framtid, inte samtid. Frustrerad smakar jag på orden och föreställningen om det ultimata: Improvisationen. Men! Det händer att jag utan förvarning slås av det autentiska. Jag påminns av förgängligheten, barndomen och nuet. Jakten på en personlig särprägel begränsar originaliteten och dödar den levande förnimmelsen.