FRAMME!

Efter en onodigt lang resa (gjorde tvart emot det Robert foreslagit och fick vanta i Chicago i 8 timmar) kom jag inatt antligen fram till Roberts nedslackta hus i Richardson, norr om Dallas, Texas. Det kanns helratt trots att jag inte vagat mig ut ur huset an. Som en kar van jag aldrig traffat. En blandning mellan att jag ar hemma och att jag hamnat helt fel. Det var en fantastisk kansla som infann sig inom mig da planet seglade over Dallas alla ljuspunkter. Och bara pa denna 2 timmars flygresa fran Chicago lyckades jag skaffa tva nya bekantskaper. Jag kande ett lugn nar taxin korde over breda vagar, forbi otaliga shoppingcentrum. "Vad man gor i Dallas? Shoppar!", utropade taxichaufforen. Och hand avradde mig fran att utforska den mytomspunna "kollektivtrafiken". Visserligen hade han under sina 20 ar i Dallas aldrig sjalv akt buss, men: "That's what I've heard".

Nu ska jag hoppa in i duschen i "masters bathroom", hitta ngt att ata i det enorma, fyllda kylskapet och gora mig redo for att upptacka denna villaforort till fots.