Rapport

Käraste blogg och läsare, Jag sitter nu i Eriks lägenhet, på den svenska ambassaden i Moskva och häller i mig chai för att värma upp min stelfrusna kropp & knopp. Efter rysk souvenirshopping på en marknad utanför Moskva har jag blivit två ryska dockor + två ullsjalar rikare samtidigt som jag blev fattigare på både pengar och värme. Rysslands gigantiska huvudstad gjorde inga större intryck den första dagen: grått snöoväder, smutsiga bilar, instängda arga ryssar och alldeles för höga priser. När mörkret föll förändrades min känsla av besvikelse till fascination. De trista fasaderna, misären och överbefolkningen doldes av otaliga, blinkande ljuseffekter mot den svarta vinternatten. Jag slogs av livet i staden och imponerades av det stora nöjesutbudet i form av fina restauranger, coola barer och märkliga klubbar. Moskvaborna är höjdare på att festa! Med ny energi och nyfikenhet blev min andra dag som turist mer lyckad och händelserik. Imponerande konst, spännande stadsvandring, fantastiskt utsmyckade tunnelbanestationer, billig och effektiv svartaxi, översminkade/stylade ryska kvinnor och en väldig massa päls! Jag insåg snart att min svårighet att upptäcka det sanna Moskva berodde mest på mina starkt bristande språkkunskaper samt sammanhanget jag befann mig i och inte på avgaserna, vädret eller de mer eller mindre alkoholiserade invånarna. Hit vill jag och kommer jag att åka igen - då med mer kött på benen (i form av språk) och med denna resans värdefulla erfarenheter. Tack vare mitt Moskva-vana sällskap i form av Eriks vänner på ambassaden kunde jag utan svårigheter ta mig fram och utforska en liten del av vad Moskva har att erbjuda. Jag är otroligt nyfiken på den ryska sociala storstadskulturen, men även på hela landets fördelning av resurser och tankesätt. Nu ska jag förvandla mig från en trött babusjka till en partypingla - Norska försvarssekreteraren Odin ställer till med 70-talsfest och det kan man inte missa! Bilder kommer så småningom! PUSS

Moscovien

i morgon bär det av till ryssland och dess spännande stad moskva! jag ska fota som en galning.

Come Along

äppelskrutt och uttorkning. vandra genom snön till bussen. skynda, skynda. jag tänker på vännerna i kenya och på min kära anteckningsbok. vi ses.

Oväder

Min första lovdag spenderas till viss del insnöad hos mor och far. skriver unikt utvik artikel (det går så där), pratar leon och saknar john. längtan till det där braiga dyker upp till musiken och inspirerande pics/texter. äsch, ska jobba, vill leka i snön. puss

F**k You

Gott & blandat till Lily Allens senaste platta.

norge, toras anton, mitt hem!

Klinkers

Jag har efter mycket sökande äntligen blivit med klinkers till mitt badrum! Förutom fantastiska golvplattor i varm grön färg vill jag bli med dessa tre pärlor från deskstore.com

Inget hade varit utan mig!

Sen har jag upptäckt Veronica Maggio - gör det du också!

Take on me

För guds skull!

Vad är kultur?

Jag sitter och skapar kultur just nu. Trots att jag för en timme sedan var helt slut i kroppen/huvudet. Ja, känslan slog om och nu spänner det i hela kroppen av märklig, utomjordisk energi.

Lyssnar till uppiggande "Horray for Hollywood" á la 30tal och försöker strukturera upp mitt liv. Hade tänkt ge mig på att sammanställa rubbet.

Och jag var lycklig sade en annan tanke

Fotoutställning 23-26 april Linnégatan 1 ”Att spegla den nya människan och vår upplevelse av verkligheten, eller bryta mot traditionen och provocera.”

Vem är Du? Var befinner Du dig i världen? Kan man kartlägga en individs begreppsvärld, och kan man vara lycklig? Under ett år har Hilda Lugnegård och Emelie Fernström från olika perspektiv ifrågasatt varat, i ett försök att förstå tillvaron. Resultatet är fångat med kameralinsen.

Utifrån en ung kvinnas liv i Stockholm- Finna Identitet.

Utifrån de fem världsreligionerna - Finna vägen till Lycka.

Välkommen att ta del av vår verklighet!

Vad livet är härligt!

Put feet first

Tjobree

Teddy bear

Vindruvor in my mouth

True colors

Tänk att det ska vara så svårt att dela med sig av någonting man så länge burit inom sig och helst av allt vill förmedla. Känslan av instängdhet går i ett med längtan efter en produkt – ett rättvist avslut. För nu är jag trött; trött på ältandet av vad Unikt Utvik är och inte är. Ett ständigt tjat som beroende på självkänsla handlar om hur spännande respektive löjligt mitt påhitt är. Jag frågar mig: Är det hela en bluff på jakten efter upprättelse? Bekräftelse? (Visst ligger det någonting i att det jag skapar är ett viktigt tidsdokument – men kanske hade jag förväntat mig mer, klarhet? Struktur? Tid för mig själv) Den 22-26 april 2009 ska jag och Emelie Fernström ha en gemensam fotoutställning. En fantastisk möjlighet – dömd att misslyckas? Jag har en uppfattning och vision av hur det ska bli men kan omöjligtvis skapa ett lugn i mitt inre idékaos. Vad jag ser framför mig nu är musik och foton som illustrerar mitt livs resa på min egen väg. En resa som kartlägger en del av min historia, vänner och bekanta, nätverk, resor, delar ur min begreppsvärld (tankar & idéer) och upplevelser. Från den 16 januari 1990 till idag. Födsel, ministrålarna, sång, lillebröder, mobbing, tyska skolan, ätstörningar, kärleksbrev, dans, fäktning, kunskapstörst, fiol, utbytesstudent, norge, berlin, anton, leon, viktor rydberg gymnasium, kiev, rom, stockholm mep, körkort, hansa-tour, förälskelser, konfirmation, festivaler, kompisgäng, minnen, mormor, mor, far, otto, thor, människor i mitt liv, john, framtid, ambitioner, tävlingar, bus, bråk, avundsjuka, förståelse, att sticka ut, våga, inspireras, mognad, fjortis, osäkerhet, övergrepp, oförståelse, missförstånd, svårigheter, vilja, motivation, öppenhet, upptäckter, teater, skåne… Kan jag få med allt detta eller vad besitter egentligen störst betydelse? Jag måste finna tid till att sätta mig ner och gå igenom bilder från alla mina år vid liv och tillsammans med textutsnitt från dagböcker, brev och andra minnen (skolböcker, målningar o.s.v.) vika ut mig! Hilda, det här kan bli riktigt bra – lyckas du visa hur unika vi människor är samtidigt som vem som helst kan känna sig unified med dig. Vi strävar efter balans och lycka i livet men lockas till förödande villovägar där vi glömmer vad som är av betydelse. Genuin strävan delar vi alla trots att vi lever i en illusion – i en falsk formgivning av verkligheten.

Hilda

Stor, större, störst

Saknad

Kära Berlin! Idag drabbades jag av stark, oväntad saknad av Dig. Med gråten i halsen betraktar jag mina bilder som illustrerar äventyr hos Dig tillsammans med vänner eller endast med kärleken till Dig som sällskap. Det är Du och jag trots att jag envisas med att ha en framtvingad paus. Jag vill ju hinna se andra delar av världen och förälska mig i nya platser! Syftet med denna korta men laddade kärleksnotis är att påminna Dig, Berlin, om att jag kommer tillbaka. Vi kommer att återförenas för att aldrig skiljas igen. Jag behöver tid och jag vet att Du är redo att ge mig det. Din Hilda

Hem

Sömn

Ja!

Nordiska Museet - mycket stark fotoutställing - mycket värd att betrakta och ta del av

Att konfronteras

Av sig själv.

Tid för dig