Middagspoesi

En man vid en spis, Adrian är mannen. Fettet sprätter, vårrullar svartnar, till Siljes ljuva röst. Let there be love. Ta en vårrulle säger hans mansröst och han kastar maten mot mig. Vårrullen faller ljudlöst, dimper ner på tallriken, landar i en rishög. Nobody can deny. Mannen tuggar, knaprar. Besticken skrapar mot porslinet. Jag måste kissa. Juicen skvalpar i kristallglasen. Far away. Tack till Adrian min vän som gjorde detta möjligt.